MediaPosted by Ulf Norsa Tue, January 12, 2010 10:01:28En ny webbtidning har kommit till, som tar upp högintressanta ämnen för hela det norrländska inlandet och den befolkning som lever och bor där. Sådana frågor som vanlig massmedia ratar och inte vågar ta tag i.
Gör ett besök på sidan
www.sadnesvuohta.se (
Sádnesvuohta = sanning på lulesamiska). Trots det samiska namnet kan man inte säga att detta är en tidning i nuvarande samisk anda.
God fortsättning på ett nytt år och med förhoppning om ett omvälvande år.
PolitikPosted by Ulf Norsa Fri, November 14, 2008 11:15:50Det är rent ut sagt för bedrövligt! Nu ska Sametinget hamna på ett minus av 9 miljoner kronor för 2009 innan man ens lämnat detta år bakom sig. Detta för att det pågår ett svineri av stora mått både i Sametinget och på jordbruksdepartementet i Stockholm.
Jag skrev i tidigare inlägg om hur turerna kring fördelningen av årets rovdjursersättning till samebyarna gått till och att man från Sametingets kansli agerat både oansvarsfullt och dåraktigt när det gäller fördelningen av de statliga medlen.
Efter att Sametingets närigsenhet fördelat ut de ansatta 49 miljoner kronorna till de samebyar som sökt pengar för rovdjursdödade renar så var det flera samebyar som inte fick några pengar alls trots att de sökt medel.
När detta påtalades i media så skyllde man från ansvarigt håll på Sametinget i Kiruna att orsaken till att inte alla byar som sökt stöd kunde få pengar berodde på att man fått nio miljoner kronor för lite. Så istället för att fördela ut de anslagna 49 miljoner kronorna procentuellt över alla samebyar så att varje by fått en, om än mindre del av kakan, så räknar man iskallt med att regeringen ska komma till undsättning skjuta till ytterligare mer pengar.
Att man som en statlig myndighet gång på gång beteer sig på det här viset är vare sig ansvarsfullt eller speciellt förtroendeingivande och kan inte annat räknas än till ett svineri av den grövre graden.
Än värre är dock att regeringen och då främst jordbruksdepartementet gång på gång backar upp dessa svinaktiga handlingar med att hela tiden skjuta till de extra pengar som fattas. Som nu då man från Sametingets sida skriker i högan sky efter mer pengar för att man själv gjort en sådan dundertavla som man gjort. Trots detta blir man ändå lovade de pengar som fattas istället för att låta de ansvariga i ledningen stå sitt kast och ta konsekvenserna av sitt handlande.
Nu blir det istället så att Sametingets budget för 2009 kommer att stå på nio miljoner kronor minus innan nästa verksamhetsår ens börjat. Ett år som bland annat innehåller ett sametingsval.
Hoppas innerligt att de som nu huserar runt och svinar ner i den samiska visthusboden schasas bort därifrån och istället läggs i den stora offergropen!
NäringarPosted by Ulf Norsa Wed, November 12, 2008 20:01:4449 miljoner kronor! Det är den summa som rovdjursersättningen utgör, som Sametinget fått av regeringen och jordbruksdepartementet för att fördela ut till de samebyar som sökt medel för rovdjursskador på ren för 2008. Vilket är nio miljoner kronor för lite säger man från Sametingets näringsenhet.
Här skulle allting kunnat stanna om tjänstemännen på Sametingets näringsenhet samt den yttersta ledningen på Sametinget med kanslichefen, styrelseordföranden och näringschefen hade varit mogna sin uppgift och förmått handha dessa medel på ett ansvarsfullt sätt.
Men så blev inte fallet. Istället för att fördela ut de tilldelade medlen på ett så rättvist och solidaristiskt sätt som möjligt till alla de samebyar som sökt pengar så valde man att tilldela full ersättning till vissa samebyar och ingenting till vissa. Samtidigt som man från myndighetens sida sätter all sin tillit till att regeringen ska skjuta till de nio miljoner kronor som fattas för att alla sökande samebyar ska ha fått full ersättning. Vilket måste ses som ett osedvanligt oansvarsfullt och märkligt förfarande.
Det är heller inte första gången som någonting sånt här här sker utan för bara drygt ett år sedan då en allvarlig ögonsjukdom som gjorde renarna blinda härjade i främst Västerbotten, men även i Norrbotten så fick Sametinget ett antal ex. miljoner kronor för att dela ut till de skadedrabbade samebyarna. Men vad hände. Jo, Sametingets myndighet gav samtliga pengar till den sameby som först sökte medel och lät de andra lika hårt drabbade samebyarna stå utan ersättning.
Ett kanske ännu märkligare inslag i den här historien är att av de samebyar som fick ta del av årets rovdjursersättning var samtliga byar medlemmar i SSR, Svenska Samernas Riksförbund, medan de som blev utan stod utanför SSR:s beskyddande mantel.
Från politikerhåll i Sametinget höjs nu röster om myndighetsmissbruk, korruption och svågerpolitik mot de ytterst ansvariga i Sametingets ledning, samt de ansvariga på myndigheten. Detta inte minst för att man minns hur turerna kring tjänstetillsättningen av de rennäringuppgifter som regeringen tilldelade Sametinget för något år sedan. Den gången skulle det tillsättas nio nya tjänster på myndighetens näringsenhet. Av dessa nio platser tillsattes två tredjedelar (6 tjänster) av folk från SSR, Svenska Samernas Riksförbund, trots att det fanns betydligt mycket mer kvalificerat folk bland de 176 personer som sökte till de utannonserade platserna.
Från statens sida säger jordbruksministern Eskil Erlandsson som också har hand om samefrågor. "Det blir inga mer pengar i år". "Man kan inte bara dela ut pengarna man får hur som helst och sen bara förvänta sig att få nya när det är slut". "Som myndighet har man ett ansvar att fördela medlen på ett så rättvist sätt som möjligt".
Så hur nu de ytterst ansvariga i den här frågan kommer att tackla den här situationen återstår att se, men helt klart så är både kanslichefen, styrelseordföranden och näringschefen på Sametinget i rejält blåsväder nu.
Ulf Norsa
PolitikPosted by Ulf Norsa Sat, October 25, 2008 17:19:56Sametingets styrelseordförande, Lars-Anders Baer Samelandspartiet, anser inte uranbrytningen vara något hot mot den samiska kulturen och livsstilen.
För några veckor sedan sändes ett brev per e-post till Sametingets styrelse och samtliga partiledare i Sametinget. Brevet handlade om de alltmer ökade prospekteringstillstånd för uranbrytning i svenska Sápmi som Bergstaten beviljat. Över 200 tillstånd till olika utländska gruvbrytningsföretag har redan beviljats och då främst i Västerbotten och Norrbotten.
Med tanke på att de samiska markerna ligger inom det område som är mest intressant för prospekteringsföretagen idag så ställdes även frågan om man inte borde göra någonting från Sametingets sida för exempelvis skapa opinion mot de kommande gruvbrytningarna efter uran i den svenska fjällvärlden. Som exempel på åtgärd skulle då ha varit att som första steg ta upp ärendet och få ett uttalande från kommande parlamentarikerkonferens, som går av stapeln vecka 44 i Rovaniemi i Finland. Där kommer förutom svenska Sametinget även det norska och finska Sametingen, samt Samerådet och delegater från FN:s permanenta forum för urbefolkningar vara samlade.
Svaret som kom från styrelseordförande i Sametinget, Lars-Anders Baer, var med tanke på den exponeringskraft som frågan skulle ha fått vid ett sådant här tillfälle var verkligen förundrande och en aning ostrategiskt.
Enligt vad Baer skriver i sitt svar så anser han att det inte överhuvudtaget ligger ett sådant stort hot mot den samiska kulturen och livsstilen att man skulle behöva ta upp frågan i Rovaniemi. Sedan menade samme Baer att man från Samiskt parlamentariskt råd redan diskuterat frågan och kommit fram till att man inte skulle göra någonting åt saken för att lagarna skilde sig såpass mycket åt mellan de nordiska länderna. Det var år 2006 som det beslutet togs. Men som avslutning på brevet hänvisade han till att man kunde ju i och för sig göra en nationell insats från de svenska samerna i Sverige mot uranbrytningen, fast det var ju också svårt och besvärligt att genomföra.
Men med tanke på vilka konsekvenserna kommer att bli för Norra norrlands vidkommande och för den samiska kulturen och näringarna som helhet när man börjar bryta uran i Sverige så tycker man att det faktiskt borde finnas mer vilja och tåga från de samiska företrädarna i Sametinget och de olika organisationerna att agera i frågan medan tid är.
För när väl brytningen utav uran är igång så är det oåterkalligen för sent att göra någonting åt saken. Bara det att där man en gång brutit efter uran där är markerna konteminerade och avstängda för bruk och nyttjande i 100 år framåt säger sig självt att det måste vara värt besväret att försöka få igång en opinion värt namnet mot uranbrytningen.
Sedan kan man verkligen fundera över hur de olika partierna i svenska Sametinget har tänkt sig ett samiskt självbestämmande utan tillgång till marker att bedriva samiska näringar på när stora delar av markerna längs den svenska fjällkedjan blir avlysta och totalt oanvändbara för såväl det samiska folket som andra folkslag som använder sig utav dessa marker när väl brytningen efter uran är igång.
OrganisationerPosted by Ulf Norsa Sat, September 27, 2008 22:26:33Sáminuorra - samernas ungdomsförbund anmäler jordbruksministern Eskil Erlandssom till DO, diskrimineringsombudsmannen, för diskriminering och förtal mot den samiska folkgruppen i och med att Erlandsson anser att kastrering av hanren inte skall få ske utan bedövningsmedel.
Dn första frågan jag blir tvungen ställa mig när jag läser sameradions inslag om Sáminuorras ordförande Lars Miquel Utsis utspel blir.
Är det verkligen detta som är Sáminuorras uppgift att anmäla ministrar i sveriges regering för att de anser att renarna plågas i och med att kastrering utan bedövningsmedel utförs?
Är det verkligen detta som alla statliga medel som delas ut till samisk ungdomsverksamhet ska gå till?
Är detta verkligen en ungdomsverksamhet som främjar och stärker sameungdomars intressen?
Om inte vad gör då Sáminuorras ordförande i media med ett sådant här utspel?
En annan fundering som också dykt upp i mitt huvud är om verkligen Lars-Miquel Utsi menar på fullaste allvar att den samiska befolkningen i stort tycker att jordbruksministern verkligen gjort sig skyldig till denna anmälan i och med att han uttalat sig negativt om hur kastrering av hanren utförs.
Är det inte så att Lars-Miquel Utsi istället borde riktat diskrimineringen mot renen istället för mot den samiska befolkningen i sin anmälan. För är det någon som blir diskriminerad i detta fall så är det väl ändå den hanren som blir oskyldigt utsatt för att få pungkulorna bortplockade?
Vad gäller förtalet mot den samiska folkgruppen som samme Utsi skriver om i sin anmälan till DO så har jag väldigt svårt att se var den samiska folkgruppen som helhet blivit förtalade i detta fall. Borde inte Utsi istället direkt klargjort att det endast gäller en liten försvinnande del av det samiska folket i Sverige som skulle kunna anse sig vara förtalade i ärenden som rör kastrering av potenta rentjurar.
Över 90 procent av den samiska populationen i Sverige har vare sig varit närvarande eller överhuvudtaget fått se i verkligheten hur en kastrering av en rentjur går till. Många har inte ens fått se hur en vanlig renskiljning går till. Men ändå har samernas ungdomsförbund som ska tillgodose alla samiska ungdomars intressen mage att gå ut och fördöma både jordbruksministern och alla de samer som står utanför rennäringen och samebyarna idag.
Vore jag i Lars-Miguel Utsis sits som sameungdomarnas företrädare idag så skulle jag nog börja tänka mig för litegrann innan jag ger mig ut i en debatt som bara kan leda till nederlag för både Utsi själv och Sáminuorras del. Förtroendekapitalet försvinner fort om man inte investerar i det egna kontot!
Buorreiddje
Ulf Norsa
PolitikPosted by Ulf Norsa Wed, May 21, 2008 16:10:50Sametingets plenum tog igår tisdag efter fyra timmars debatt beslutet om att de folkvalda ledamöterna i Sametinget inte skulle få utöva sin rösträtt i frågan om parlamentsbyggnaden och att beslutet från 1993 om att kansliet ska ligga i Kiruna gäller även en framtida parlamentsbyggnad.
Nu idag onsdag så väljer sametingets plenum att lyfta ytterligare en motion om parlamentsbyggnadens placeringsort med skillnaden att nu har styrelsen bifallit motionen. Denna gång ska ledamöterna rösta om precis samma sak igen. Nämligen placeringsorten.
Det enda som skiljer denna motion åt med gårdagens är att motionären i denna motion har yrkat på att, om frågan om placeringen av parlamentsbyggnaden kommer upp till plenum så skall Jokkmokk vara ett av huvudalternativen.
Men vad är skillnaden egentligen. Har beslutet från igår och 1993 helt försvunnit ur sametingets styrelses medvetande? Vad är skillnaden på ledamöternas röst- och beslutanderätt idag jämfört med igår? Har styrelsens omdöme om Sametingets ledamöternas kompetens att rösta i centrala samiska frågor förändrats så radikalt på ett dygn att man nu ger plenum möjlighet att rösta om placeringsorten för Sametingets parlamentsbyggnad?
PolitikPosted by Ulf Norsa Tue, May 20, 2008 23:14:18Tisdagen den 20 maj 2008 i Sundsvall visade till slut Sametingets styrelse sitt rätta ansikte när man valde att ta ifrån de folkvalda sametingsledamöterna rätten att få rösta om den framtida parlamentsbyggnadens placeringsort.
Motionen 328 med rubriken "Val av plats för Sametingets parlamentsbyggnad" som ett flertal ledamöter från såväl oppositionen som styrelsealliansen skrivit kom till slut efter ganska precis ett års beredande av styrelsen upp på Sametingets plenum. Motionen som skrivits i syfte att de folkvalda ledamöterna i plenum äntligen skulle få rösta om en så självklar sak som placeringen av Sametingets parlamentsbyggnad. Detta eftersom att plenum aldrig fått säga sitt i denna så viktiga fråga.
Styrelsen motsatte sig detta med att yrka på avlsag av motionen och menade att ett beslut om ett kansli för Sametinget som togs 1993 även skulle gälla en eventuell parlamentsbyggnad, trots att inget beslut tagits om detta.
Debatten blev het och inläggen var många. Frågan gick verkligen över partigränserna och samtliga partier vare sig de tillhörde styrelsealliansen eller oppositionen hade kluvits itu. Den största orsaken till klyvningen av partierna var den demokratiska aspekten, där de ledamöter som var för motionen menade att det primära måste ändå vara att Sametingets 31 ledamöter får utöva sin demokratiska rätt att rösta om en så självklar sak som placeringen av en framtida samisk parlamentsbyggnad. Man menade också att det får inte vara så att styrelsen själva ska kunna ta ifrån de folkvalda ledamöterna rätten att få rösta om placeringsorten för en så viktig sak som en parlamentsbyggnad ändå är.
Detta medan då styrelsens sympatisörer menade att frågan var redan utagerad en gång för alla i och med att man tog beslutet 1993 att kansliet skulle ligga i Kiruna. I och med detta beslut kunde man inte heller tänka sig att ta upp frågan till omröstning igen. Eller som styrelseordförande Lars-Anders Baer hävdade:
- Vi kan inte ändra oss nu, då får vi skämmas ögonen av oss inför regeringen. Åtminstone jag kommer att skämmas!
Frågan om varför styrelsens ordförande skulle behöva skämmas för regeringen bara för att Sametinget folkvalda organ valt att själva rösta om placeringen av parlamentsbyggnaden lät inte heller vänta på sig.
Ledamot efter ledamot var upp i talarstolen och ställde frågan om hur det kunde komma sig att styrelsens ordförande skulle skämmas ögonen ur sig bara för att Sametingets plenum valt att rösta om placeringsorten. Den slutsats som flertalet av de frågande ledamöterna ställde var: "Kunde det verkligen vara så att styrelsens ordförande hade gjort en deal med regeringen, Kiruna kommun och LKAB om att placera den framtida parlamentsbyggnaden i Kiruna kommun".
Till slut så gick frågan till beslut om sametingets plenum skulle få utöva sin rätt att rösta om parlamentsbyggnaden eller inte. Den röstningen gick till votering och där resultatet blev jämnt, men till styrelsens favör:
Röstningen utföll med siffrorna:
15 röster för avslag till omröstning av parlamentsbyggnaden
12 röster för bifall till omröstning av parlamentsbyggnaden
3 blanka röster
1 röst ej närvarande.
Därmed slogs det också fast att Sametingets styrelse är att merparten av styrelseblocket är inte för en demokratisk ordning där folket och de valda ledamöterna skall ha rätten att rösta i plenum om sådana viktiga frågor som rör hela det samiska folket på svensk sida.
Ulf Norsa från Sametingets plenum i Sundsvall
PolitikPosted by Ulf Norsa Sat, March 01, 2008 12:17:03Avslutningen på Sametingets plenumsmöte i gamla riksdagshusets 1:a kammare i Stockholm den 28 februari slutade i en kaosartad och skandalliknande tillställning. Detta när budgeten för 2009-2011 skulle antas. Utan att styrelsen förberett ärendet tillräckligt och med endast 15 minuter kvar av mötestiden krävde styrelseordförande, Lars-Anders Baer, att ärendet var tvunget att antas på sittande möte. Vilket fick en hel del ledamöter att kraftfullt opponera sig mot tillvägagångssättet.
En dåligt förberedd rambudget på dryga 143 miljoner kronor var alltså orsaken till den avslutande turbulens som fick ett flertal av sametingets ledamöter att lämna in såväl skriftliga som muntliga reservationer i ärendet, samtidigt som protester mot styrelsens förberedande arbete i frågan haglade tätt från de församlade sametingsledamöterna. Även från presidiets sida så var kritiken hård mot styrelsens arbete.
Ingen vettig förklaring till ändringarna i budgeten
Värst blev det när styrelseordförande, Lars-Anders Baer, för tredje gången gick upp för att lämna en förklaring till varför styrelsen inte kunde klargöra varför man valt att fördubbla och till och med tredubbla ett flertal poster i budgeten, som i princip bara rörde rennäringen och främjandet av denna, medan man å andra sidan kraftigt begränsat penningtilldelningen till de poster som rör det folkvalda organet och partiarbetet i Sametinget.
Massiv kritik från talarstolen
Styrelseordförande fick också här ta emot den massivaste strömmen av kritiska och uppretade röster från talarstolen, men trots den starka opinion som var emot styrelsen och styrelseordförandes agerande i denna fråga så ville ordförande och styrelsen ändå att plenum skulle besluta om att lämna över ärendet till styrelsen och att styrelsen i sin tur själva skulle få ta beslutet om Sametingets budget för 2009-2011.
Ledamot efter ledamot var upp i talarstolen och uttryckte sitt missnöje över att en sådan här viktig fråga överhuvudtaget skulle få avgöras på ett sådant här sätt utan att församlingen fått ett tillräckligt bra underlag att gå efter.
Begränsad debattid fick frustrationen att stiga i gamla riksdagshuset
Trots att debattiden var kraftigt begränsad så var det många av ledamöterna som ville försäkra sig om att det beslut man nu skulle ta hade genomlysts så mycket att man visste vad det var man tog beslut på. Men på grund av den rådande tidsbristen så beslöt man från presidiets sida att punkten, budgetunderlag 2009-2011, trots allt skulle genomföras. Talarlistan gallrades kraftigt från mötesordförandes sida och ledamöterna fick inte den tid som behövdes för att debattera och få frågan tillräckligt genomlyst. Vilket fick frustrationen att stiga ytterligare i lokalen. Så när beslutet skulle tas så fanns det inlämnat en hel rad ändrings- och motförslag mot styrelsens framställda budgetunderlag.
För att spara tid i beslutsfattandet så skulle alla ändrings- och motförslag tas i en enda klump tillsammans med styrelsens förslag, vilket gjorde att det blev nästintill omöjligt att veta vad det egentligen var som man tog beslut om. Helst när en del motförslag stod i djup kontrast till det grundläggande budgetförslag som styrelsen lagt fram.
Beslutet togs med minsta möjliga majoritet och samtliga tillägg och ändringar som fanns inlämnade antogs också tillsammans med budgetförslaget. Hur nu styrelsen härefter ska kunna få ihop en vettig budget som går arbeta efter med alla ändrings- och motförslag blir nog en betydligt knivigare fråga att genomföra.
Ulf Norsa
samhällePosted by Ulf Norsa Sun, February 17, 2008 23:36:17
I terrorismens spår går ingen säker. Överallt i världen sprids den nya fruktan för terrordåd. I världspolitikens finrum spekulerar man hela tiden om var och när nästa stora angrepp ska ske. Inför denna terroristparanoia har både svenskarna och samerna klarat sig lindrigt undan, men nu är det alltså slut med det.
För mindre än en vecka sedan d.v.s den 12 februari 2008 blev renskötaren och sametingsledamoten Lars-Jon Allas från Talma sameby polisanmäld för olovligt intrång på rymdbasen Esrange i Kiruna. Detta när han var på väg till sitt arbete med att se till sina renar, som för tillfället befann sig intill och inom raketbasens område.
Enligt vad som framkommit i den händelse som föranledde polisanmälan så står det ord mot ord och meningarna går isär. Å ena sidan står chefen för Esrange, Olle Norberg, och å andra sidan står Lars-Jon Allas, som även är samebyns ordförande.
Vad Norberg hävdar i sin anmälan är att Allas kommit på den aktuella dagen körandes med sin skoter fram till grindarna vid Esrange, där vakterna stoppat honom och vägrat honom inträde på området. Detta eftersom man just denna vecka var i full färd med att förbereda en ny raketuppskjutning. Allas ska då, enligt Norberg, ha kört in på området olovandes och på eget bevåg.
Lars-Jon Allas å andra sidan påstår lika bestämt att när han anlände till Esrange så blev han stoppad av vakterna och informerad om vad som var på gång, men efter att han förklarat sitt ärende för vakterna, att han enbart ville in för att se till sina renar och utfodra dessa, så hade han också blivit insläppt på området.
Lars-Jon Allas menar ytterligare att det är Esrangebasens skyldighet, enligt det avtal som samebyn har med Esrange, att meddela samebyn minst två veckor innan en uppskjutning ska ske för att renägarna ska ha en rimlig chans att kunna flytta renarna till ett annat område. Att den kommunikationen inte fungerade, lägger Lars Jon Allas hela skulden på Esrange och Olle Norberg samtidigt som han även hävdar med bestämdhet, att han bara har gjort vad han i alla tider sysslat med, nämligen att se till sina renar.
Från Esrangebasens sida så hänvisar man bara till den ökade säkerhetsrisken vid sådana här tillfällen och att sekretessen gör att sådan här information om när och hur en raketuppskjutning ska ske får inte lämnas ut till vem som helst.
Att sen samebyn i fråga har sina betesmarker inom nämnda område och att ett avtal finns upprättat mellan samebyn och Esrange verkar inte ha någon större betydelse i sammanhanget. Ett avtal som i sig säger att samebyn har rätten att ha sina renar på rymdbasens område och att renägarna i Talma sameby har tillträde till att färdas till och från det område där man har sina djur. Men trots att ett sådant dokument alltså existerar så verkar det inte spela någon roll när ett av statens största riksintressen krockar med ett av de mindre. I det här fallet den samiska renskötselrätten!
Ulf Norsa
KulturPosted by Ulf Norsa Mon, February 04, 2008 14:15:13Till den mest betydelsfulla personen, lappfogden, under den historiska marknaden i Jokkmokk utsågs i år, 2008, sametingsledamoten och rådsmedlemmen i Sjåcksjåck siita Ulf Norsa.
För vidare information om Sjåcksjåck siita se: http://hem.passagen.se/lappbyn
PolitikPosted by Ulf Norsa Thu, January 31, 2008 16:59:11Aboriginerna har funnits i Australien sedan drömtiden, en tid vi inte vet någonting om, men arkeologerna säger att de varit där redan för 50 000 år sedan.
De vita kom den 26:e januari 1788 och satte den brittiska flaggan på Australiens jord. Då togs drömtiden över av de som mätte land och bar tiden i sin ficka. Koori Murri, Noongar, Yamatji, Nunga, Anangu, Yapa, Yolngu och Palawah fick känna på den vite mannens makt i form av epidemier, svärd och kulor till den grad att folken reducerades med 80% mellan 1788-1900.
Den gamla straffkolonin blev en egen stat år 1901 och aboriginerna skulle assimileras så barn stals från sina familjer och placerades hos vita fosterhem eller barnhem för att bli vita. Politiken var lika kränkande som dum, aboriginerna blev aldrig vita men en generation av barn blev stulna. Nu har den nya Labourregeringen med premiärminister Kevin Rudd lovat att den 12 februari ska man offentligt be aboriginerna om ursäkt för de kränkningar som gjorts.
Att be om ursäkt kan vara en bra början, men att ge människor drömmarna tillbaka är betydligt svårare. Vilket Australiens regering nu får erfara, som andra regeringar kommer även de att få erfara när de ska börja göra upp med sitt koloniala förflutna.
När det gäller våra egna drömmar i vårt lappländska område så skapar vi och behåller dem oftast för oss själva. Våra trummor och sejtar har vi redan gömt. Men det finns många kränkningar kvar även under moder Sveas skarpeggade svärd. För att underlätta för nuvarande och kommande svenska beslutsfattare så lämnas här en lista med ursäkter som Sveriges politiker och dess tjänstemän kan börja med att tillämpa i sin gottgörelse mot sitt eget urfolk:
* Vi vill be om ursäkt för att vi tog ert land och sade att det tillhör oss bara för att ni inte kunde säga emot.
* Vi ber om ursäkt för att vi koloniserade ert land bara för att kunna hävda suveränitet som stat.
* Vi ber om ursäkt för att vi brände era nåjder, stal era trummor och tvingade er till kyrkan.
* Vi ber om ursäkt för att vi stal era sejtar och ben för att å vetenskapens vägnar visa att vi var förmer än vad ni var.
* Vi ber om ursäkt för att vi tog det land ni brukat sedan urminnestider och gav det åt andra bara för att vi ansåg att de kunde förvalta landet bättre.
* Vi ber om ursäkt för att vi lät er betala skatt för land som tillhörde er för att sedan ta dessa från er och ge dem till andra.
* Vi ber om ursäkt för att vi tog och gav bort er renskötselrätt.
* Vi ber om ursäkt för att vi suddade ut era släktnamn ur kyrkböckerna och tvingade på er vanliga svenska namn.
* Vi ber om ursäkt för att vi tog språket av er och gjorde er till rotlösa analfabeter.
* Vi ber om ursäkt för att vi dämde upp era älvar, dränkte era boplatser och tvingade er att flytta upp på fjällsluttningarna.
* Vi ber om ursäkt för att vi bränt och fortfarande bränner ner era gamla jakt- och fiskekojor. Kojor som era förfäder byggt på den mark som tillhört er i generationers generationer.
* Vi ber om ursäkt för att vi gräver i era berg utan att ni får någonting för det.
* Vi ber om ursäkt för att vi förorenar era vattendrag och dödar fisken.
* Vi ber om ursäkt för att vi tar alla naturresurser från ert land utan att ni får någonting tillbaka av det.
* Vi ber om ursäkt för att vi tvingade er att vara vad ni inte ville vara.
* Vi ber om ursäkt för att vi ger vårt fulla erkännande och stöd till vissa av er och tiger ihjäl er andra.
* Vi ber om ursäkt för att vi inte erkänt hela ert folk som ett urfolk i Sverige.
* Vi ber om ursäkt för att vi fortfarande kränker era mänskliga rättigheter.
* Slutligen ber vi också om ursäkt för att vi aldrig någonsin kommer att be er om ursäkt fullt ut!
HistoriaPosted by Ulf Norsa Tue, January 29, 2008 01:00:05Var försvann de gamla släktnamnen som; Svarthår, Menlös, Tjerkat, Storm, Grufvisare, Tjånk, Mattsa, Erson med många fler?
Dessa namn fanns i de svenska lappmarkerna ändå upp till det nordligaste delarna av landskapet Lappland. De fanns där före kyrkobokföringens tidevarv och fram till de första årtiondena på 1900-talet, då de nordsamiska släktnamnen började göra sitt inträde i de svenska lappbygderna. Då försvann dessa gamla lappnamn spårlöst ur kyrkböckerna.
Vart tog de anrika namnen egentligen vägen?
Är det en slump eller ett ödets ironi att hela lappsläkten från Dalälven i söder upp till Gällivare i norr bara upphörde att existera ungefär samtidigt?
Eller finns det ett mörkare samband där både den svenska staten och de inflyttande nordsamiska släktena från Finnmark och Ryssland bär en stor del av skulden till detta mystiska försvinnande?
Dessa frågor har jag många gånger ställt mig utan att få en vettig förklaring på hur det förhåller sig. Men efter den tid jag nu tillbringat i den så kallade "samiska demokratins tjänst" och det samiska samhällsbyggandet på svensk sida så har jag nu fått se och höra sådana saker som gör att jag behöver inte längre tvivla på vad som egentligen skedde under de första fem årtiodena av 1900-talet i våra lappländska bygder.
Det som skedde var ingenting annat än en regelrätt etnisk utrensning av en urfolksgrupp som funnits i Skandinavien sedan inlandsisens dagar. Denna folkgrupp var ett jägar- och fångstfolk som levde på vad naturen gav. Det område de levde i sträckte sig från Bottenvikskusten i norr och ner till Gävlebukten i söder, och sedan norrut och västerut ända upp till högfjällen där trädgränsen slutade. Detta medan den samiska folkgruppen levde i de allra nordöstligaste delarna mot Finland och Norge som ett herdefolk uppe på kalfjället. De levde ett nomadiserande liv där de följde renhjordar på flera tusen djur mellan sommarbetesmarkerna i Norge och vinterbetesmarkerna nere vid trädgränsen på främst den finska sidan. Dessa samer bedrev inga andra näringar än det renen gav upphov till.
Därför vill jag mena att det är helt fel att påstå att lappen och samen är av samma folkgrupp. Det är två olika grupper med olika livsstilar, traditioner, näringar och kulturer.
PolitikPosted by Ulf Norsa Sun, January 20, 2008 09:28:37Vad händer med Norrlands inland om utredningarna antas?
1. Det första problemet är att samtliga samiska utredningar och konventioner som lagts fram från statligt håll skall bedömas i en helhet och ingå i ett paket tillsammans med en samepolitiskt strategi. Allt för att få en helhetssyn på vad som kommer att hända om man antar och ratificerar konventionerna; ILO 169, Nordiska Samekonventionen och FN: s nya urfolksdeklaration.
2. Det andra problemet är att i direktiven till samtliga fem utredningar som varit de senaste 15-20 åren har man konsekvent från statens sida låtit bli att utreda ägandeförhållandena till land- och vattenrättigheterna ovan odlingsgränsen, trots att huvudproblemet till alla tvister mellan privata markägare, staten, samer utanför samebyarna och samebyarna berott på just dessa rättigheter.
3. I direktiven till Jakt och fiskeutredningen har man t.o.m skrivit in ett förbud till att utreda äganderätten till land och vatten ovan odlingsgränsen, samt att utreda andra samers rättigheter än samebymedlemmarnas.
4. I utredningen Samernas sedvanemarker har man inte varit så tydlig med förbudet att utreda äganderättförhållandena, men det är ändå uppenbart att direktiven enbart är till för de renägande samerna och inte för övriga samers räkning.
5. I direktiven till denna utredning skriver man också att man ska utröna vilka renskötselområden som samerna innehar respektive traditionellt brukar tillsammans med andra. Den senare typen av renskötselområden kan man förstå vad det är frågan om: mark som man brukar utan att ha ensamrätt till. Frågan är då bara om nyttjandet varit så intensivt och långvarigt, att urminnes hävd uppkommit (90 år), vilket krävs för att renskötselrätt ska föreligga. Sedan kan man också fundera över vad ”traditionellt innehar” innebär. Är det frågan om äganderätt eller en bruksrätt eller båda delarna?
6. Enligt ILO konventionen bör det vara det sistnämnda alternativet som gäller. Men var finns då den mark som renskötarna och samebyn äger?
7. Frågan om lappskattelandens jordnatur tas inte ens upp i direktiven eller i utredningen. Man anser från statens håll att lappskattelanden var avskaffade då den första renbeteslagen utfärdades 1886, fastän de förekommer i officiella handlingar långt in på 1900-talet. Här vill staten helt enkelt mörka historien för att skydda sina egna intressen ovan lappmarksgränsen.
8. Detta är en stor bidragande orsak till att en oberoende rättshistorisk undersökning måste göras på hela befolkningen i Norrland, och inte bara på en liten minoritetsgrupp, för att utröna och säkerställa äganderätten till land och vatten en gång för alla.
9. Beträffande renskötselrätten så påstår man också i de flesta sammanhang som samebyarna är inblandade att den är så stark att den kan jämföras med äganderätten. Men man kan varken köpa eller sälja den. Man kan inte heller få lagfart eller ta ett banklån på den. Renskötselrätten är i sin nuvarande form en brukningsrätt och ingenting annat, som alltid kommer att vara svagare än en äganderätt.
10. Detta trots att man från regeringens sida hela tiden försöker lyfta renskötselrätten till att i vissa hänseenden, när det passar staten, bli jämställd med äganderätten, och därmed kunna ratificera urfolkskonventionen ILO 169 med enbart de samer som tillhör samebyarna.
11. Om en sådan ratificering skulle ske på dessa grunder idag så skulle enbart renägare som är medlem i en sameby kunna åtnjuta alla de rättigheter som medföljer en sådan ratificering.
12. Markägare, skogsbolag, gruvbolag och övriga näringar, samer utanför samebyn samt övrig befolkning i Norrlands inland skulle därmed bli totalt livegna och vara helt beroende av samebyarnas och renägarnas välvilja.
13. När det sedan gäller de statliga utredningarna var för sig så finns det en rad graverande brister i dom, som kommer att medföra långtgående konsekvenser för hela Norrlands inland och dess befolkning.
14. I uppdraget med Samernas sedvanemarker ingick bland annat inte att föreslå lagändringar utan man var hänvisad till att göra bedömningar mot bakgrund av gällande rätt och därmed kommer utredningen att bland annat sakna formell rättskraft.
15. Man skulle inte heller diskutera vad som sker när rennäringen som riksintresse kolliderar med andra riksintressen. (Detta gäller även för Jakt och fiskerättsutredningen).
16. Genom att avsätta områden av riksintresse för rennäringen får staten en möjlighet att ingripa i den lokala planeringen, vilket medför ett allvarligt ingrepp i kommunernas planmonopol. Samt att man även får ett erkännande på att man är ägare till de marker ovan odlingsgränsen som man idag hävdar att man är, utan att kunna visa upp några bevis för det.
17. I uppdraget ingick inte heller att utreda renskötselrätten eller vem som är berättigad att utöva den. (Detta är lite märkligt med tanke på att man skulle utreda renskötselområdena både ovan och nedan odlingsgränsen).
18. Med tanke på dessa begränsningar i utredningarna är det också svårt att förstå vilken funktion dessa utredningar egentligen skall ha.
19. I jakt och fiskerättsutredningen föreslås det bland annat att det ska bildas samverkansföreningar för de olika områdena. I dessa föreningar skall styrelserna bestå av samebymedlemmar, statens representanter och markägare, men märk väl att markägarna har bara en post medan staten och samebyn delar på resten av platserna (8 st). Övriga samer och inlandsbor hålls helt utanför. Vilket medför att de blir totalt lottlösa igen.
20. I den andra utredningen ”En ny rennäringspolitik” som gjordes 1999 föreslås också en ändring av skogsvårdslagen, så att om en sameby och en markägare inte kommer överens trots samråd har samebyn överklagningsrätten och markägaren kan få avverkningsförbud.
21. I jakt och fiskerättsutredningen föreslås även att markägarens jakt och fiskerätt ska försvinna och markägaren ska t.o.m under ett år kunna utestängas från jakt och fiske på sitt eget område. Om markägaren vill ha tillbaka sin jakt och fiskerätt skall han/hon vara tvungen att köpa igen sin rätt till det pris som samverkansföreningen dvs. samebyn och staten framlägger.
22. Vilka konsekvenser skulle inte detta kunna få för en markägare ovan odlingsgränsen om han/hon av någon anledning skulle bli tvungen att sälja sin mark? Vem skulle vilja köpa en fastighet som saknar avverkningsrätt samt jakt- och fiskerätten och i princip bara har bostadsfastigheten kvar att förfoga fritt över?
23. Effekterna av detta kommer i framtiden att bli förödande både på värdet av fastigheterna och möjligheten till att leva och verka ovan odlingsgränsen.
24. Med allt detta synligt så är det mer underligt att inte något av riksdagspartierna lyft en enda av dessa frågor till debatt i Riksdagen. Inte ens riksmedierna tar upp konskevenserna av dessa utredningar, trots att det borde ligga ett stort allmän- och riksintresse i hur dessa frågor behandlas och utreds.
Ulf Norsa
samhällePosted by Ulf Norsa Sun, January 20, 2008 08:40:00Svenska staten bryter mot EU-lagen
Den svenska staten bryter mot EU-lagen när man utestänger det svenska folket från att bedriva näringsverksamhet på de statliga markområden, som samebyarna idag innehar ovan odlingsgränsen.
Enligt det avtal som Sverige undertecknade i samband med inträdet i EU 1993, så förband man sig också till att följa en rad lagar och förordningar. Däribland lagen om fri konkurrens och ett fritt näringsutövande inom unionen. Detta avtal bryter alltså Sverige mot när de förvägrar den stora delen av den svenska befolkningen att bedriva näringsverksamhet inom de områden ovan odlingsgränsen, som staten idag räknar som samebyarnas marker.
De områden som samebyarna använder sig av idag är inget område som de har någon som helst exklusiv äganderätt på. De kan därför inte heller, som man gör idag, utestänga andra människor från att köpa, sälja eller arrendera marker och fastigheter, samt bedriva näringsverksamhet där. Allt enligt den EU-rätt som råder.
Eftersom att varken staten eller samebyarna idag har några lagfarter eller andra papper som visar äganderättsförhållandena så måste också den svenska staten släppa dessa marker fria eller återbörda markområdena till dem som med lagfart och andra äganderättspapper kan göra anspråk på dem. I annat fall bryter man både mot den svenska grundlagen om äganderätten samt EU-rätten om fritt näringsutövande under fria konkurrensvillkor och skall därför stå till svars för detta.
Ulf Nårsa
Sametingsledamot
PolitikPosted by Ulf Norsa Fri, January 18, 2008 23:54:17Maktkorruption i Sametinget slår hårt åt det samiska folket.
Med hjälp av Sametingets styrande alliansblock blev det återigen storslam för rennäringen när organisationsstöden för de samiska organisationerna delades ut av sametingets kulturråd den 4-5 december. Endast en och en halv miljoner kronor eller 17 procent gick till de kulturbärande organisationerna, som i år uppgick till 17 stycken totalt.
Tre samepolitiska organisationer tog alltså hem storvinsten i kulturrådets årliga penningregn; Svenska Samernas Riksförbund SSR, Renägarförbundet och Riksorganisationen Samerna, lyckades med gemensamma politiska krafter roffa åt sig hela 83 procent av de 5,5 miljoner kronor som fanns i organisationspotten. De övriga sjutton organisationerna fick dela på resterande 17 procent, vilket motsvarar cirka 1,5 miljoner kronor.
Har aldrig varit så orättvist som nu
På det sätt som kulturrådet i år genomförde fördelningen av organisationsstöden har man nog inte sett maken till tidigare i samiska sammanhang. Inte ens när den svenska staten skötte om fördelningen av samiska kulturmedel var det så snedfördelat som idag. Många samer börjar nu också ledsna på den orättvisa fördelningen av kulturmedlen och rösterna höjs om att göra gemensam sak och kräva ett rättvisare system än vad som är idag.
Makten korrumperar sig och gör rent hus
Eftersom jag själv tidigare suttit som ordinarie ledamot för oppositionen i kulturrådet, men valt att inte längre vara med så vet jag hur resonemanget och maktkorruptionen brett ut sig bland alliansens ledamöter. Detta är ett strategiskt grepp från det styrande politiska toppskiktet i den svenska samevärlden. Allt för att kunna suga ut så mycket som möjligt av kulturmedlen till sina egna intresseorganisationer.
En sanning som skrämmer
När jag ställde frågan till en av ledamöterna i kulturrådet om vad man haft för motiv till sina beslut att ge tre näringsorganisationer större delen av de kulturmedel som enligt Sametingets kulturpolitiska handlingsplan ska gå till den samiska kulturen som helhet höll jag på att ramla av stolen av ren häpnad. Svaret jag fick, att alla organisationer som inte hade rennäringen som verksamhetskategori nummer ett icke hade prioriterbar verksamhet. Detta svar gjorde att jag blev fullt medveten om att det samiska folket i Sverige kommer aldrig att få uppleva ett jämställt och demokratiskt Sápmi så länge som rennäringsorganisationerna och dess toppskikt har makten över Sametinget. Man behöver inte vara någon statsvetare precis för att förstå att de politiker som nu sitter och styr i Sametinget inte kommer att ge det samiska folket någon som helst chans att enas och gå samman för ett starkt, demokratiskt och livskraftigt samhälle.
Ulf Nårsa
